jag vill vara den som alltid vågar se upp igen, livet man lever  jag vet att ni ser den, stjärnan som lyser, säg att ni ser den.
jag har alltid varit den som flytt från mina problem, jag har blundat från det hemska som jag inte vågar se.ni säger ni känner mig när ni inte ens vet mitt efternamn kan någon ge mig kartan för vägen till solen?
jag ser livet flyga förbi medans jag bara tittar på.
mina tårar är för många, och jag bryter ihop.
varför ljuger du för mig har du kollat på min själ?
ingen vet hur mycket skit, det innebär.
vill vara i min ensamhet.
ingen som fattar hur det är, och jag vet egentligen inte varför jag ens skriver det här..
jag vill bara att nån ska förstå.. men jag vet redan att ingen gör det.
jag orkar inte med alla lögner, all skit.
är det här ett liv? är det här glädjen i livet?
102 jävla dagar, som tyvärr bara blir fler.
jag vet inte själv vart jag ska ta vägen.
vart är alla, hur kan det vara såhär.. är jag så..
förlåt för allt jag gjort och gör.
men det här är för svårt, och ingen vet ens hälften längre, för det är ingen som orkar, inte ens jag själv längre.
får se om vi ses någon gång igen.
fråga inte, säg ingenting snälla.